150 000 000 är författare till dessa rader. Rimmen är en löpeld från kvarter till kvarter rytmen: maskingevärsknatter. 150 000 000 vräker genom mina läppar fram dessa ordkaskader. Detta verk är tryckt på gatstenspapper av en rotationspress av tusen fötter. Vem frågar månen och solen: "Varför skapade ni nätter och dagar?" Vem kallar jorden skapargeni? Lika litet finns det någon författare till denna poesi. Vad den vill är att kasta ljus in i morgondagen. Detta år denna dag just denna timme under jorden på marken och däruppe i himlen blomstrade plötsligt flygbladens vimmel: Vi kommer! Vikommervikommer! Hoj hoj Hoj hoj hoj hoj hoj hoj! Vanja! Rör på spelet! Fyll kängorna med Kerenskij-sedlar! Eller vill du gå barfota i vintervädret? Moder Ryssland har fallit! Den arma gumman! Men ett nytt internationellt Ryssland skall grundas! Vi kommer!
Han sitter helt infattad i guld och sörplar sitt te med muffins då kommer vi på visit med vår kolera och vår tyfus Vi går framt till honom och säger så här: "Hörru Wilson, du Wodrow, Får vi bjuda dig på en hink av vårt blod? Vänta du bara..." Sen går vi till självaste Lloyd George och säger "Hej, hörru Schorsch..." Det är till honom vi ska. Trots hela havet emellanbleknar han vid doften av vår Rysslandsparfym.
Se opp, vi kommer till era cocktailpartyn! Vikommervikommervikommer!
När larmet gick vaknade vilddjuren kvickt och kröp ut ur skogarna med yrvaken blick. En gris kom i kläm under en elefant. Det var vår signal. Hundvalparna ställde upp och gav skall. Att lyssna till människors skrik är förfärligt men när djuren ger hals blir det outhärdligt.
(...)
1921
Titeln syftar på det ryska folkets sammanlagda massa. Dikten är Majakovskijs svar på anklagelserna om individualism. Majakovskij ropar ut sin högst personliga hyllning till revolutionen i hela det ryska folkets namn.
